Anna Mattsson - Ljusgatan

Recenserade Anna Mattssons diktsamling Ljusgatan i Göteborgsposten 17 oktober. 

Genre: Lyrik

Författare: Anna Mattsson

Titel: Ljusgatan

Förlag: Wahlström & Widstrand

Anna Mattsson gestaltar åtrå, hetta och skuld med en uppriktighet som går rakt in i själen, skriver Hanna Jedvik.

Två kvinnor på en strand. Den ena ligger utslagen på marken i sanden med två vita liljor bredvid sig. Framför sitt ansikte håller den andra kvinnan upp en spegel som avbildar väninnan vid hennes fötter. Fotografiet pryder omslaget till Anna Mattssons sjunde diktsamling Ljusgatan.

I den får vi stillsamt följa kärleken som växer fram mellan två kvinnor i Kambodja. Där finns hon med såren från barndomen, som möter kvinnan som bär på en skuld hon inte kan skaka av sig. Ändå är de båda offer.

Likt kvinnorna på omslaget speglar de sig i varandra, låter vänskap och kärlek flätas samman, växa och bli något nytt. Något som bara är deras. Tillsammans utforskar de sanning, skuld och minnen.

”skydda dig inte
en skyddad sanning blir dröm och lögn
du svarar: det är inte svårt att finna
det svåra är att bli funnen”

I Ljusgatan skildras också Kambodja, landet som Anna Mattsson lever i sedan några år tillbaka. I sin poesi står hon stundvis i utkanten och betraktar, men lyckas samtidigt befinna sig mitt i stormens öga där hon gestaltar hetta, blod, leriga gator och en nation med sargad själ.

”valla honom vid platsen för folkmordet
där de dödas skallar ligger kvar
valla mördaren vid platsen
och se om han går sönder”

Anna Mattssons dikter undersöker vad det är att vara människa och älskande i ett land där ingenting är självklart och där den romantiska kärleken lever i skuggan av kampen för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. I en lyrik som är lika delar kärv som len behandlar hon de riktigt stora frågorna. Med en lätthet som får dikterna att leta sig fram över boksidorna i sakta mak.

Hennes gestaltning av såväl nationens uppbyggnad som den framväxande kärleken är hudlös och kroppslig. Anna Mattsson skildrar åtrå, hetta och skuld med en uppriktighet som går rakt in i själen.

Hanna Jedvik