Tove Folkesson - Kalmars jägarinnor

Tove Folkessons debutroman är drömsk och poetisk men för mycket anas bara mellan raderna, anser Hanna Jedvik. (Göteborgsposten 21 januari) 

Titel: Kalmars jägarinnor

Författare: Tove Folkesson

Genre: roman

Förlag: Weyler 

De kallar sig för Kalmars jägarinnor, Jenna, Linden, Sudden, Jossan och Eva. De som är tonåringar tillsammans under ett 90-tal som skaver, värker, bultar och blöder. Festerna duggar tätt och framtiden ligger som en autobahn bred för deras fötter. Ändå tänker ingen av dem längre än till nästa party, nästa festival eller nästa kick.

I sin debutroman Kalmars jägarinnor skildrar Tove Folkesson de där åren i livet då förnuftet står på vänt och rastlöshet och längtan trängs i bröstet och dämpas med häxblandning, sattyg och dåliga hångel i parkeringshus.

När vuxenvärlden sviker och har fullt upp med sitt eget söker Kalmars jägarinnor tröst och trygghet i varandra. I vårt och torrt och med ledord om att man aldrig kan ha för mycket ögonskugga.

Samtidigt får vi nedslag i nutid där huvudpersonen Eva träffar mormor som visar sig vara den fasta punkt i tillvaron som hon saknade i hemmet under uppväxten.

Tove Folkessons prosa är drömsk och poetisk. Scenerna staplas omsorgsfullt på varandra och gestaltar skickligt känslan av att vara hungrig på livet men fastmurad i småstadens begränsningar och trångsynthet. Där blir något av det viktigaste att samla killpoäng och att aldrig bli som handbollstjejerna. Till priset av stelnat kräks och såriga armbågar.

I bakgrunden lurar också skulden över ett övergrepp som aldrig bromsades och skammen över att vara den enda av de gamla vännerna som har lämnat hemstaden och tagit akademisk examen.

Utforskandet av detta hade jag velat få mer av. Först på de sista sidorna bränner berättelsen till och blir riktigt angelägen. Tyvärr saknas den där starka berättelsen eller personskildringarna som griper tag och gör historien allmängiltig i Kalmars jägarinnor. Även om mörkret tränger sig på och vill säga något väger ögonblicksbilder och desperata upptåg över. Resten anas bara mellan raderna.