Åsa Maria Kraft spränger gränser, utforskar språket i varenda mening och tar gestaltningen till en ny nivå med sina tankeexperiment och fantasifulla kringelkrokar. Hanna Jedvik har läst Randfenomen. (GP 30 mars)
”Margareta ska tillbaka i drakens buk och gå en svårare väg, ännu inte uppritad, standardiserad.” Så inleder Åsa Maria Kraft sin lyriska berättelse Randfenomen.
En triptyk om helgon och deras legender där hon tränger djupt in i de olika historierna och tar oss med på en inre resa.
I den inledande berättelsen gestaltar Åsa Maria Kraft helgonet Margareta av Antiokia, som kastades i fängelse för sin kristna tro, led martyrdöden och enligt legenden ska ha mött djävulen i form av en drake. Lyriken skälver när vi får följa Margaretas kamp mot Draken. Margareta som först vandrar vid sidan av en stark panter, som sedan blir Pantern Margareta som sedan blir enbart Pantern. En urkraft som Margareta bär inom sig, som släpps lös i kampen mot draken. I texten finns kött, blod och pulserande nerver. Kropp och intellekt flätas hårt samman och blir till en egen värld där jungfrun Margaretas strid också kan läsas som en dödskamp mot passionen, förälskelsen och intellektet.
Randfenomen tar sedan sin läsare vidare genom gudinnan Kybele. Här får berättelsen kropp i ett tydligt jag som med hjälp av Kybelelegenden bland annat utforskar kärleken, rädslan och moderskapet. ”Kärleken är inte en personifierad gestalt som räddar någon. Kärlek är ingenting annat än att på djupet se: sin födelse och sin död.”
När Åsa Maria Kraft sedan skruvar till det och landar i en framtid där alla bin har dött ut ringar hon in bokens tema om förvandling och förnyelse. Inget är statiskt och legender lever sitt eget liv, fria att omvandlas. Att förpuppas och få ett nytt och färgstarkt liv.
Precis som i Åsa Maria Krafts tidigare titlar befinner sig Rand- fenomen i gränslandet mellan poesi och prosa. Hon spränger gränser, utforskar språket i varenda mening och tar gestaltningen till en ny nivå med sina tankeexperiment och fantasifulla kringelkrokar. Som talar mer till hjärnan än till hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar